De sista två dagarna har jag tänkt på barndomskamraten Bebbe. När jag läste dödsannonsen i tidningen Dagen häromdagen blev jag återigen påmind att livets tråd är skör. Vi har inte haft någon kontakt under senare år, men från barn och ungdomstiden har jag många minnen av Bebbe. Jag har ofta berättat för mina elever om Bebbes okuvliga energi för att göra dem motiverade för musik. I Sionkyrkan Norrköping hade vi vårt andliga hem. Där fanns ett rikt musikliv. Gick man förbi tidigt en morgon eller sent en eftermiddag och hörde någon spela skalor upp och ned, drillande på trumpet, så kunde man vara förvissad om att det var Bebbe som övade. Som femtonåring var han för ung att komma in på Akkis, men via Folkliga Musikhögskolan i Ingesund gick vägen till Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Bebbe blev så småningom Nordens förste Professor i trumpet.
Vi tänker på hustrun Kerstin barnen och deras familjer och vi lyser frid över Bebbes ljusa minne
HÄR ÄR LÄNKEN TILL EN SIDA MED BILDER FRÅN VÅR BARNDOMS SION
