I torsdags kväll åkte vi till Knutstorp för att vara där några dagar. Som vanligt hade vi provianterat med mat, vatten och kläder och rustat oss för vischan, så bilen var rejält lastad. I uppförsluten i den lilla skogsbacken fastnade vi i gräset. Vi stannade och lastade ut ur bilen i backen. Försökte igen några gånger och märkte inte att motorn kokade förrän en rejäl rök utvecklades. Jag stannade omedelbart. Vi tackar Gud för att inte bilen började brinna, mitt uppe i den torra skogs och hagmarken. Bilen fick stå på vägen över natten. På morgonen fyllde jag på kylsystemet till den nivå som föreskrevs i instruktionsboken. Vi trodde att allt var bra och tog bilen för att åka till Rejmyre ett ärende. På vägen dit upptäckte jag plötsligt att temperaturen var uppe på kokpunkten. En vänlig människa på en liten verkstad hjälpte oss och han ansåg att det förelåg ett allvarligt fel, eftersom kylaren var helt tom. Vi anlitade bärgningsbil. Eftersom jag är medlem i Motor, så kostade det inte något. Bilen finns nu på verkstad och på måndag eftermiddag får vi veta om det är någon ide att reparera den. Vi ringde Axsjövikarna och berättade vad som hänt. De skulle just åka på femtioårskalas, men Jan-Olof lånade ut sin bil till Johan, Evas bror Leifs son. Han hämtade oss i Rejmyre. Tack Jan-Olof och tack Johan! Hoppas att Ni har fått in höet nu innan det kommer någon åskskur. Så ringde vi Susanne förstås och hon lovade att hämta oss på söndagen. På lördagen skulle hon cykla Tjejvättern och Johan hennes sambo skulle cykla halva Vättern på söndagen. Hur skulle de klara det i den här värmen tänkte vi. Men det har gått riktigt bra för dem och Susanne var inte alls trött sa hon. Grattis till dem för den prestationen. Nåväl, Susanne fick låna Johans stora Volvo och tur var väl det. Annars hade vi fått gå ut till stora vägen med vårt bagage. Puh! Nu är vi hemma tack vare Susanne och Johan. Tack snälla Ni. Återkommer i morgon och berättar hur det går för bilen, min Opel Astra som har blivit så grundligt reparerad och påkostad den senaste tiden också detta tack vare snälla och hjälpsamma personer. Bytet av bensintank hjälpte mig Pekka med, det har jag tidigare skrivit. Så var det växellådan. Svårt att få i ettan. En verkstad i Borensberg hjälpte mig att justera, men följden av den reparationen blev att det i stället inte gick att få i femman. Trots allt är vi tacksamma att inte något värre hänt. Materiella förluster kan vara kännbara, men viktigast är ändå att ingen har kommit till skada.