..OCH HÄRNERE RÅDA HANS EVIGA ARMAR. Bibelordet citerades av min vän Natanael när han ringde till mig på sjukhuset. Han har själv fått erfara sanningen av detta, ty både han och hustrun Wega har drabbats av sjukdom och prövning på olika sätt. Trots detta har de en stark förtröstan på Guds omsorg i livets alla situationer, både de mörka och de ljusa.
“Så väl det är att vi ingenting vet om hur vår framtid ser ut..Vi får ta en dag i sänder” Ungefär så sa Sven-Åke Andersson när han talade vid den ekumeniska nyårsbönen i Salemkyrkan. Jag fick förmånen att sjunga några sånger, bl.a. ett potpurri på mina egna: “Om Gud är för oss.” “Gårdagen är förbi.” “Förtröstan och Framtidstro.” Så hade jag också valt att sjunga den svenska texten till “Bridge over troubled water.” Under avslutningen av gudstjänsten kände jag ett tryck i den övre delen av bröstet. Jag försökte ignorera värken med tanken att det säkert bara var något tillfälligt, men när jag kom ut till min cykel och skulle påbörja hemfärden kände jag mig sämre. Som väl är fick jag hjälp av Roney och Inga-Lill. De larmade ambulans, hämtade Ulla-Britt och hon fick följa med till Linköping där jag hamnade på Hjärtcentrum. En hjärtinfarkt hade redan upptäckts genom ambulanspersonalens undersökning. Genom s.k. “ballongvidgning” avlägsnades den blodpropp som bildats. Flera proppar upptäcktes i intillliggande kranskärl och inom en månad kommer en ny ballongvidgning att utföras. Allt har gått bra och nu är jag hemma igen. Det är skönt att vi får ta en dag i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på.
