Fr.v. Ragnar Karlsson och Roland Ericsson på en av våra körresor
I dag har vi tagit farväl av Roland Ericsson i Godegård, en trofast vän och sångarkamrat. Han har betytt mycket för mig under min tid som kantor. Därför kändes det hedrande när de anhöriga ville att jag skulle sjunga på begravningsgudstjänsten. Roland älskade sången och musiken och var under många år med i kören där han också en tid var ordförande. Vi glömmer inte när han organiserade körens resor. Han var mån om att det skulle bli så bra som möjligt och backade aldrig för svåra uppgifter. På övningarna hade han ofta bandspelaren med för att kunna spela in sin stämma. Om problem uppstod ville han tyda allt till det bästa och spred glädje och uppmuntran till oss i kören. Han var mycket verksam ända till slutet av sin levnad. Det blir tomt när sådana eldsjälar lämnar oss, men det kristna hoppet är att vi skall mötas igen. Det är en tröst i sorgen. Vi tänker på Kerstin och på barnen och barnbarnen. Frid över Rolands ljusa minne.
