Det är Kristus som lever i mig. Det var Paulus som skrev så till Galaterna. Jag tror att han menade att det var en pågående process där jaget måste dö. Det fanns inget både ock utan det var antingen eller som gällde. Jag själv vill gärna bestämma hur mitt liv skall se ut, men om Kristus lever i mig, så är det han som bestämmer. Det handlar om makt och bestämmanderätt. Orsaken till den globala kris världen upplever är att egoismen har makten över människor. Egoismen är medfödd och alla bär med sig den. Vi ger den näring genom att tillfredsställa våra begär. När man då påminner om vad bibeln säger om detta så finns det många som protesterar och säger att det handlar om förtryck när det i själva verket handlar om motsatsen.
Vi befrias från den egoism vi fötts med om Kristus får bestämmanderätten över våra liv. Detta innebär naturligtvis inte att vi aldrig får göra det vi vill. Det innebär i stället att vår vilja förändras. Den blir utåtriktad på så sätt att vi får lust att förändra vår värld i vår egen närhet. Detta är verkligen en möjlighet. Vi läste i dag ur vår andaktsbok ett citat av Dietrich Bonhoeffer: ”Världen har liv och framtid genom Guds nåd och genom den rättfärdige.”
Om Kristus får leva i mig så lever inte längre jag själv. Då ser framtiden ljus ut och en ny värld blir möjlig. En värld där Kristus får bestämmanderätten och där jag får glädjen att få tjäna honom i hans rike. Vi får börja redan i dag och vi ber: …tillkomme ditt rike ske din vilja såsom i himmelen så och på jorden.”
