Blogga med Rolf Ericson Västra Bråstorp Motala

Ordet kommer från en politiker i Texas, som levde på 1800-talet. Han hette Samuel Augustus Maverick och var även Ranchägare. Som sådan vägrade han att märka sina kor. Sedan dess har begreppet ”maverick” stått för personer som envist går sin egen väg. Det handlar ofta om politiker som vägrar att sätta en partistämpel på sig och som vågar följa sin egen övertygelse. Läser man om ordets betydelse i Wikipedia den internationella versionen, så innebär även begreppet ”maverick” att vara ”ensamvarg.”

En maverick blir ofta missförstådd och får ofta felaktiga beskyllningar av dem som inte har samma uppfattning, med andra ord blir ett lättfångat byte av majoriteten.

Jag har funderat över den typen av människor. Den kanske inte ingår i den psykiatriska vokabulären eller om den har andra namn där. Kan det vara så att den är genetiskt betingad? Svar: Ja, självklart är det så. Om man nu tycker att man är en maverick, så behöver man inte skämmas för det. Man är i så fall i gott sällskap av många betydelsefulla män och kvinnor i världen. Jag tror att det behövs ”maverickar”, som vägrar att låta sig likriktas, som vågar säga sin mening och bli missförstådda och som vågar bära smäleken från omgivningen. Det finns alltför många lismande kameleonter. Jag önskade att jag vore en maverick, men tyvärr låter jag mig alltför ofta duperas av dem, som har för lite fakta på fötterna. Dem som blåser upp till strid över faror som inte existerar och som förstärker de missuppfattningar som länge odlats i de konservativa ladorna.

Den frågan ställdes i TV-programmet i svt2 i lördags under rubriken “Annas eviga”

Då hade jag redan skrivit mitt lilla inlägg som jag nu sätter in härunder:

Å andra sidan

Man kan naturligtvis själv bestämma sig för att inte tro. Det får lika stora konsekvenser som om man bestämmer sig för att tro. Det är inte helt betydelselöst hur jag gör, men vad som sker kan jag inte förutsäga. Om jag bestämmer mig för att inte tro så säger Guds ord att det goda budskapet från Gud, det kärleksfulla och positiva blir en stötesten.. Ja så står det och så är det förvisso. Stämmer detta för Dig, eller är Du likgiltig. I likgiltigheten kan det också finnas både besvikelse och bitterhet

Det finns så många hinder som reser sig upp mot tron. Det kanske är ofullkomliga kristna som är hindret för en del. De lever inte som de lär och så vidare. Nu behöver vi inte tro på människor. Det håller inte. Förr eller senare blir vi besvikna när vi gör det. Det är förstås en väldigt god hjälp om kristna människor föregår med gott exempel, men det är ingenting som vi kan bygga vår tro på. Den måste ha en starkare förankring. Det finns ett mycket starkt löfte i Skriften om hur det blir när vi kommer till Honom med stort H. Han kallas i det ordet för den levande stenen. Så här står det exakt: ”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus, Kristus. Det står ju i Skriften: Se på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam..”

Det löftet tänker jag ta vara på. Hur tänker du göra? ”Spärras din väg utav hinder så väldiga, och utav berg som där skyhöga står. Räkna med Gud, ty han gör det omöjliga. Han gör vad människor inte förmår”