”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Detta är ett citat ur Jesu Bergspredikan. Det har kallats för den gyllene regeln. Jesus lärde oss här att vårt eget välbefinnande beror på hur vi förhåller oss till varandra. Att leva enbart med målet att förverkliga sig själv leder ofta till osund självupptagenhet. Om vi upptäcker vårt ansvar för de människor som finns i vår närmaste krets, så befrias vi förhoppningsvis från sådan osund självupptagenhet.
Denns självupptagenhet borde inte finnas hos kristna, men det gör den precis lika mycket som hos icke kristna. Den enda skillnaden är att man som kristen har styrkan att hos andra kristna få kraft att med Guds hjälp övervinna den.
Det här är en regel för alla, antingen man har en kristen tro, är religiös eller inte. Jesus menar ändå att när vi känner vårt ansvar för de minsta, de sjuka, de bortglömda och så vidare så är det detsamma som om vi gör det mot honom. Vi ärar Gud när vi håller fast vid någon som är högre än oss själva. Det kan vara en människa som du är beroende av och som också är beroende av dig. Detta leder i sin tur tillbaka till mig själv och jag får räkna det som en särskild bonus. Min egen självaktning blir då ett resultat av den aktning jag får tillbaka därför att jag tagit ansvar för en annan människa.
Om vi kan leva efter denna princip så kommer vår värld att bli bättre.
Därför vill jag gärna ta vara på just den här dagen. Alla har inte fått skrivandets uppgift, men jag känner att det är en del av mitt ansvar. Självklart är det så att jag ofta misslyckas med att följa den gyllene regeln, men jag håller på att lära mig hela tiden. Jag behöver förlåtelsen även för det jag inte har gjort och mod att göra det jag ska. Helst också låta bli att göra det jag inte ska göra.
