Med största respekt för den rädsla som Bo Wettéus ger uttryck för i sin insändare i Dagen onsdag den 10 december vill jag ändå göra en del invändningar mot det han skriver. Det första jag reagerar mot är uppfattningen KG Hammars teologi leder fram till att man inte får ha en bestämd uppfattning. Det är ett lögnaktigt påstående. Det är ju precis tvärtom. Den fria tolkning av Guds ord som Hammar förespråkar är ett förhållningssätt som ger oss frihet att efter det ljus den helige ande ger oss upptäcka nya sanningar. Detta är egentligen inget nytt. Det har alltid funnits med i väckelsehistorien. När man fick nytt ljus över sanningar i Skriften uppstod starka väckelserörelser, men samtidigt starka reaktioner eftersom de nya tankeriktningarna rubbade cirklarna. Som kristna tror jag att man måste följa med sin tid, utan att fördenskull förlora fast mark.

När Bo Wettéus beskriver sin uppfattning om vad som sades i TV-programmet så gör han sin egen tolkning där han påstår en del saker som Hammar aldrig har sagt, men som han tror att han menade. Sådana metoder tycker jag vi ska undvika när vi samtalar om vår kristna tro. Den hätska ton som ofta förekommer i den teologiska debatten hör inte hemma där. Jag har skrivit det tidigare och jag gör det igen. Hammar har blivit missförstådd och elakt förtalad. Det är väl inte underligt att han reagerade när man ville placera honom i samma bås som ateisten. Hammar talade tydligt om att han ville vara lika mycket kristen som Elisabet Sandlund.

Vi får naturligtvis reagera på det Hammar står för. Han har själv vid upprepade tillfällen sagt att ingen behöver ha den uppfattning han har. När jag läser vad han skrivit i sina böcker så känner jag inte igen den beska kritik som kommit från dem som svartmålat honom.

Han skriver om sin kristna tro som en efterföljelse som han kallar för kristusimitation. ”Efterföljelsen på kärlekens väg inbegriper både korset och uppståndelsen, och att det är en väg betyder att det mera handlar om att leva och vandra den än om att begripa. Gud blir synlig där självutgivande kärlek tar gestalt. Det är därför Gud blev synlig i Jesus.” Om Bo Wettéus ger uttryck för sin rädsla så vill jag poängtera att kärleken till varandra driver ut rädslan.

Det är sorgligt när vi av rädsla fastnar i låsta positioner, misstänkliggör och drar felaktiga slutsatser av våra kristna trossyskon. När man påstår att Svenska kyrkan saknar andliga ledare, så innebär det att man själv upphöjt sina positioner. Kom ihåg att allt inte ser likadant ut i dag som förr, men på många punkter har vi kommit längre och det tycker jag att vi ska bejaka och vara tacksamma för.

Om kristna sysslar med svartmålning och ropar ve över tillvaron förlorar kristendomen sin attraktionskraft. Vår trovärdighet skadas och det mår ingen väl av.

Rolf Ericson Borensberg