Här kommer en liten hälsning från Ulla-Britt och mig. Solen behagar att leka tittut mellan molnen. Ja så har vi det också. Det är inga stora problem. Vi har varandra och vi lever efter långsamhetens lov.
För min del kan jag inte göra särskilt mycket på grund av molande ryggvärk en längre tid. Tar Panodil, den enda värkmedicin jag får ta för att inte kollidera med hjärtmedicinerna. Är vid gott mod. Efter en tids depression på grund av medicineringen är jag mycket bättre nu. Det var rätt så bra att jag fick minska Metroprolol och Lipitor till halva dosen. Är inte fullt så yr som tidigare. Går och väntar på tid hos Sjukgymnasten och Hjärtmottagningen.
Knutstorp är än så länge ett frågetecken. Vi både vill och inte vill dit. Den som vill mest är Ulla-Britt. Stackars henne, som får rätta sig efter mina krämpor.
Har i alla fall påbörjat målningen av tre garagefönster. Järnaffären har lovat att kitta dem nästa vecka.
Kära vänner och släktingar! Ni finns med på vår bönelista. En del ber vi särskilt för, ingen är bortglömd av Herren Jesus. Vi får tacksamt vara ledda av hans nåd och trofasta omsorg. Hur kan jag påstå det? Svar: När jag ser mig tillbaka över tid som gått. Inga spikraka vägar, men en trygg förvissning. Han gick med, hela vägen gick han med. Och som han gick, så fortsätter han att gå med oss varje dag. Då är vi trygga i både med och motgång, liv och död.
GLAD MIDSOMMAR FRÅN OSS TILL ER ALLA!!
