Karismatisk teologi förenar oss skriver Stanley Sjöberg i Dagen den 16 maj 2008. Begreppet ”karismatisk teologi” är något nytt, men enligt Sjöberg är den drivkraften för kristendomens utveckling i världen. Sjöberg ställer den i motsatt förhållande till den liberala teologin och menar att den kväver trons glädje vilket resulterar i tomma kyrkor och andlig vilsenhet.. Det som är positivt i den första meningen vänds således till något negativt i den andra.
Det finns säkert fog för uppfattningen att liberalteologin kan användas på ett felaktigt sätt. Detta sker när kristendomsfientliga krafter söker underminera all tro på den gudomliga uppenbarelsen. Sjöbergs sätt att beskriva det som sker är kanske medvetet generaliserande för att väcka reaktion.
Liberalteologins största uppgift är ju att finna en odogmatisk hållning till trosfrågorna där man använder förnuftet och tar hänsyn till individens behov och förutsättningar. Det finns ingen enhetlig rörelse inom liberalteologin, men dess främsta kännetecken är den historisk-kritiska hållningen till de religiösa skrifterna.
Jag tycker därför att det är olyckligt att ställa dessa strömningar emot varandra. När Sjöberg skriver att den karismatiska teologin förenar och beskriver det sätt på vilket det sker, så tror jag att han är medveten om att den också splittrar.
Om det är sant att det är de snabbt växande församlingarna som är resultatet av den karismatiska teologin, så kan ju många som upplever den motsatta trenden gripas av missmod. Jag kan minnas Lewi Pethrus sista predikan där han talade om hur han under ett långt liv erfarit att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm var resultatet av ett långsiktigt arbete, där varje medlem vunnits en och en, precis som handplockad frukt. Om han hade upplevt detta i en stor stad, så måste samma förhållande råda även på en liten ort fast i ännu mindre omfattning.
Jesusmanifestationen i Stockholm och alla andra stora rörelser som samlar mycket människor behöver inte vara de enda platser där karismatisk teologi är drivkraften. Den kan märkas också på en liten plats och i en mindre skala.
Under min tid som kyrkomusiker i en liten landsortsförsamling fick vi besök av Biskopen. Han sa till mig: ”Du har det bra som får spela och sjunga för änglarna”
Javisst tänkte jag. Även om det inte blir så stora mätbara resultat, så kan jag glädja mig åt min uppgift. Jag gör det för Gud och till hans ära.