När jag såg TV-intervjun med Ingela Aaagard och hennes gripande berättelse om sin upplevelse så fäste jag mig vid hennes uttalande om Svenska kyrkan. Det är ett tillräckligt trasigt samfund. Jag skulle önska att det var på det sättet överallt i vårt land, men det finns tendenser till att även Svenska kyrkan vill komma bort ifrån sin trasighet. Det finns delar av kyrkan som vill bli mer exklusiva. De vill bli mer andliga och fullkomliga.

När vi läser evangeliernas berättelser om Jesus så ser vi att han var gränsöverskridande. Han frotterade sig med syndare och blev beskylld av de renläriga för att vara syndare, ja det gick så långt att de som erkände Jesus som Messias, skulle uteslutas ur synagogan.

Detta upprepas även i vår tid på ett förrädiskt sätt. Tyvärr är det inte många som reagerar emot det. Önskar få fler med mig i min analys, och går så långt så att jag påstår att denna s.k. renlärighet är farligare än ateismen. Infiltrationen av denna besmittelse har trängt in och fortsätter att tränga in överallt i skenet av en slags andlig väckelserörelse

Vi måste göra som Jesus. Det står att till honom kom allt vad publikaner och syndare hette. De kom till honom precis som de var, men de hade inte kommit om han inte själv hade gått ut till dem först.

En enkel test: ”Kan alla komma precis som de är eller måste de förändras för att få plats i din gemenskap?”

Det fanns ingen fördömelse hos Jesus och det står skrivet att det blir ingen fällande dom för den som tillhör Jesus Kristus. Han sa till människorna som ville stena Äktenskapsbryterskan: ”Den av er som är utan synd, kaste första stenen.”

Han var ren och fullkomlig, men han utnyttjade inte sin ställning utan klädde av sig sin fullkomlighet och blev en tjänare. Han kom till oss och blev som en av oss.

Kära vänner behåll trasigheten och var mänsklig. Uteslut inte den som har misslyckats, ty det har vi alla gjort på ett eller annat sätt. Misslyckandet kan bli en erfarenhet som kan gagna någon annan. Det kan leda till att vi utvecklas i rätt riktning. Hur skall detta kunna ske om vi sågar av grenen.

Gud sågar aldrig av några grenar. Jag tror att han använder den allra svagaste ibland oss om han får. Vi kan däremot hindra både oss själva och andra genom våra förutfattade meningar och domar.

Jag blir så upprörd när jag hör talas om hur dugande pastorer, som fungerar bra i sin gärning, måste sluta sin pastorstjänst på grund av misslyckandet i sitt äktenskap. Den församling som handskas så med sin pastor är långt bort ifrån sin uppgift och har begått en fruktansvärd synd emot sin pastor.

Låt oss i stället vända oss till Gud med en bön om förlåtelse för vad vi har gjort mot våra medmänniskor. Låt oss be Gud om hjälp att inte bli alltför rättfärdiga, så att vi likt Jesus kan identifiera oss med syndare, ty sådana är vi. Behåll trasigheten Svenska kyrka och andra samfund!