Blogga med Rolf Ericson Västra Bråstorp Motala

Jag såg Göran Skyttes och Göran Greiders samtal i SVT häromdagen. Två välkända debattörer som utbytte tankar om Jesus. Detta är intressant och ett bevis för att det finns ett behov av andliga frågor. Många menar att vi är avkristnade och sekulariserade i vårt land, men jag är inte så säker på det. Det finns ett stort uppdämt behov av andlighet, men det ser inte alls ut som förr. Jag tror att vi måste vänja oss vid en ny tid där människor söker Gud på nya vägar. Detta behöver inte innebära att vi överger tanken på att Bibeln är en auktoritet, men att vi är fria att tolka de bibliska sanningarna på ett nytt sätt. Somliga menar att detta är två skilda uppfattningar och det pågår en intensiv debatt, där man slår vakt om Bibelns auktoritet på den ena sidan, och står helt fri i förhållande till bibeltexterna på andra sidan. Jag tycker att denna debatt skapar onödiga spänningar. Det vore bättre att finna en syntes av dessa uppfattningar där man inser att vi hela tiden måste ändra vår uppfattning om vad som gäller för vår tid. Vi kommer aldrig att vara färdiga även om vi anser en del sanningar vara evigt gällande.Låt mig få veta vad du tror. Skriv en kommentar.

Fr.v. Ragnar Karlsson och Roland Ericsson på en av våra körresor

I dag har vi tagit farväl av Roland Ericsson i Godegård, en trofast vän och sångarkamrat. Han har betytt mycket för mig under min tid som kantor. Därför kändes det hedrande när de anhöriga ville att jag skulle sjunga på begravningsgudstjänsten. Roland älskade sången och musiken och var under många år med i kören där han också en tid var ordförande. Vi glömmer inte när han organiserade körens resor. Han var mån om att det skulle bli så bra som möjligt och backade aldrig för svåra uppgifter. På övningarna hade han ofta bandspelaren med för att kunna spela in sin stämma. Om problem uppstod ville han tyda allt till det bästa och spred glädje och uppmuntran till oss i kören. Han var mycket verksam ända till slutet av sin levnad. Det blir tomt när sådana eldsjälar lämnar oss, men det kristna hoppet är att vi skall mötas igen. Det är en tröst i sorgen. Vi tänker på Kerstin och på barnen och barnbarnen. Frid över Rolands ljusa minne.

I dag såg jag att vitsipporna börjat blomma i backarna längs Borens strand. Blåsipporna har redan blommat en tid. Våren är på väg.

Text & Musik: Rolf Ericson

Vers 2:

En dag jag tror att alla har samma språk och kunskap, ty det finns inga murar som skiljer oss från Gud. Då finns det ingen skillnad på folk och religioner, ty alla bor i samma land och gränser suddats ut.

Lördagen före påsk blev vi bjudna till Janne och Ann-Britt i deras nyrenoverade hus i Hällestad. Det var verkligen roligt att få se hur fint de fått det. På söndagen var vi i Kristbergs kyrka och i påskveckan har vi besökt Björkhällakyrkan ett par gånger. Under långfredagen och påskdagen såg vi TV-gudstjänsterna från Klosterkyrkan i Vadstena. På påskaftonen bjöd vi på Påskbuffé och då kom Familjen Moleklint till oss och Johan och Susanne och Karl Magnus och Emmy. På påskdagen tog vi det lugnt och på annandagen kom Lars Olov och Agneta till oss. Nu ser vi fram emot ljusa och vackra vårdagar, trots att vintern faktiskt har kommit åter med snö och kallt väder, men det är säkert bara tillfälligt. Veckan före påsk plockade jag årets första blåsippor.

Broder Roland i Eskilstuna skrev om syster Ingrid som nyss fyllt 78:

Vår syster Ingrid

Added by nileric on 11 Mar 2008

Jag är så glad kära Ingrid att du är så vital fast åren runnit iväg. Mina tankar går ofta till dig, jag har alltid respekterat din raka hållning i livsåskådning frågor. När detta skrives har du hunnit bli 78 år. Jag hoppas att du får vara klar och frisk till kropp och själ för de dagar som är bestämda för oss människor. Kram på dig min syster och grattis på din födelsedag din bror Roland i Eskilstuna

och i dag fyller Janne 60. Grattishälsningar från Ulla-Britt o Rolf

Det kan bara bli bättre. Låter detta alltför optimistiskt? Om jag är verklighetsbedragen av mina egna drömmar, eller låter mig styras av tillfälliga känslor, får andra avgöra. För tillfället pekar i alla fall barometern på solsken och vackert väder.

Jag har nyss kommit hem ifrån Universitetssjukhuset i Linköping efter en lyckad ballongvidgning. Den utfördes i går av samma skickliga läkare som utförde ingreppet under nyårsaftonen. Jag tror att han hette Tim i förnamn. Nu har jag fått två stentar insatta, som skall förebygga att nya blodproppar bildas på de ”trasiga” ställena. Den tredje kärlförändringen behövde ingen stent utan där gjordes en provtryckning för att pröva flödet.

Jag beundrar vårdpersonalen, både i Linköping och i Motala, där jag också fick vara några dagar efter min infarkt vid nyår. Vi har en sjukvård i Östergötland som vi kan vara stolta över.

En ballongvidgning är inte alls något man behöver oroa sig för med så kompetent sjukvårdsteam. Det var i onsdags förmiddag jag skrevs in vid Kardiologiska kliniken. Förberedande prover utfördes under onsdagen. På torsdagsförmiddagen utfördes själva ingreppet. Det går till så att en katet med ballong förs in från ljumsken och upp till det förträngda kranskärlet, där den blåses upp. Före ingreppet får man avslappnande, smärtstillande och kärlvidgande medicin. Om jag skall beskriva smärtan så upplevde jag den ungefär som när man tar ett blodprov i armvecket. Självklart känner man en viss oro inför en sådan undersökning, men när man efteråt får veta att allt gått bra blir man glad.

Några medpatienter fick beskedet om att de måste komma tillbaka för operation. Detta besked är naturligtvis inte så positivt, men jag vet att också en bypassoperation brukar lyckas, även om det tar längre tid Då tar man en bit av ett blodkärl ifrån benet och sätter in förbi det trängda kranskärlet

Efter min ballongvidgning på alla hjärtans dag, fick jag ligga på rygg fram till klockan 20 på torsdagskvällen. Maten fick jag försöka äta liggande. Det gick bra och smakade gott. Man är alltid omgiven av leende vårdpersonal, som frågar hur man mår, kollar blodtryck och EKG, delar ut medicin och informerar, utan minsta tecken på irritation, trots att man ligger där och gnäller över att tiden går så långsamt. Under några timmars tid lägges ett tryckförband nedanför midjan för att förhindra att blodet går felaktiga vägar. Det är mycket viktigt att man dricker mycket vatten efter behandlingen, eftersom njurarna far illa av kontrastvätskan. Jag hade svårt att kissa liggande, men efter knep med rinnande kran, lyckades jag till sist att få igång kisseriet. En sak måste jag tillägga. Min anatomiska kudde, som jag tog med mig var verkligen en bra hjälp, när jag skulle ligga så många timmar på rygg. Det kan jag verkligen rekommendera.Trots att jag legat hela dagen, så kunde jag sova natten därpå och nu i dag fredag blev jag utskriven och är hemma igen.

Jag hoppas att jag skall må bättre nu när jag vet att mina kärlförändringar är åtgärdade. Det gäller för mig att äta förebyggande medicin, motionera och äta hälsosamt. Om man kan säga att man följt dessa regler, vilket jag nog inte gjort i allt, så kan man påstå att det som hänt kanske trots allt varit genetiskt betingat.

Läs mer om detta på denna länk!

Förtröstan och framtidstro, förnöjsamhet det är en vinning. Att bli försonad med sig själv, med hela världen och med Gud. Det är befrielse från det som var.

Guds löften, min tillflykt är. De är som stjärneljus i natten. Jag följer dem, där får jag ro, att lugnt få vila i min tro, och vågar lita på att Gud är här.

En morgon jag vakna får i landet utan några gränser. Där får jag möta alla dem, som här på jorden sökt sitt hem. Där finns det läkedom för alla sår.

2008-02-12