Blogga med Rolf Ericson Västra Bråstorp Motala

Vi var med på Begravningsgudstjänst i Pingstkyrkan Borensberg för Lars Ove Tonmyr. Han har efter en lång tids sjukdom nu gått ur tiden och flyttat till sitt himmelska hem. Det blev en mycket värdig gudstjänst där Pastor Sven Olof Fagerhov var officiant. Lennart Eidersjö sjöng solosångerna Det gäller av Granqvist Hannikainen och Låt mig växa stilla av Frostensson Svedlund. Musiken utfördes av Stig Zetterström. Bland annat en variation över sången Härlig är jorden. Allt var så som man kan tänka sig att Lars-Ove skulle ha önskat. Den unisona sången Jag skall gråtande kasta mig ner med text av Anders Frostensson och musik av Lennart Jernestrand och den gamla välkända pilgrimspsalmen Härlig är jorden. Sven Olof Fagerhov talade över texten där Paulus skriver till Timoteus om den goda kampen. Han påminde bland annat om den trohet med vilken Lars Ove under hela sitt liv tjänat som sångsolist och musiker och som revisor och sekreterare i Pingstförsamlingen.

Vi följde inte med till gravsättningen vid Klockrike kyrka på grund av att jag fortfarande har en del besvärefter min hjärtinfarkt. Våra tankar och vårt deltagande går till hustrun Siw och till barnen Liz, Lill och Zet med familjer. Frid över Lars Oves ljusa minne!

Stefan Green som är lärare vid Pingströrelsens Teologiska Seminarium har svarat på några mycket angelägna frågor. Läs vår dialog:

HÄR

..OCH HÄRNERE RÅDA HANS EVIGA ARMAR. Bibelordet citerades av min vän Natanael när han ringde till mig på sjukhuset. Han har själv fått erfara sanningen av detta, ty både han och hustrun Wega har drabbats av sjukdom och prövning på olika sätt. Trots detta har de en stark förtröstan på Guds omsorg i livets alla situationer, både de mörka och de ljusa.

“Så väl det är att vi ingenting vet om hur vår framtid ser ut..Vi får ta en dag i sänder” Ungefär så sa Sven-Åke Andersson när han talade vid den ekumeniska nyårsbönen i Salemkyrkan. Jag fick förmånen att sjunga några sånger, bl.a. ett potpurri på mina egna: “Om Gud är för oss.” “Gårdagen är förbi.” “Förtröstan och Framtidstro.” Så hade jag också valt att sjunga den svenska texten till “Bridge over troubled water.” Under avslutningen av gudstjänsten kände jag ett tryck i den övre delen av bröstet. Jag försökte ignorera värken med tanken att det säkert bara var något tillfälligt, men när jag kom ut till min cykel och skulle påbörja hemfärden kände jag mig sämre. Som väl är fick jag hjälp av Roney och Inga-Lill. De larmade ambulans, hämtade Ulla-Britt och hon fick följa med till Linköping där jag hamnade på Hjärtcentrum. En hjärtinfarkt hade redan upptäckts genom ambulanspersonalens undersökning. Genom s.k. “ballongvidgning” avlägsnades den blodpropp som bildats. Flera proppar upptäcktes i intillliggande kranskärl och inom en månad kommer en ny ballongvidgning att utföras. Allt har gått bra och nu är jag hemma igen. Det är skönt att vi får ta en dag i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på.

Familjebilder med besök av barn och barnbarn, livets krydda!

Har Du upptäckt min släktforskarsajt? Den har nu fått ett uppsving tack vare de databaser som finns där, där man kan söka sina släktingar över hela världen.

DU BEHÖVER INTE TVIVLA PÅ DET! VÄLKOMMEN IN!

…..Hur skall vi då kunna förstå vår historia?

Vill Du veta mera? LÄS HÄR HUR DU KAN BYGGA DIN EGEN SLÄKTHISTORIA

De här bilderna är tagna på samma ställe utmed Göta Kanal den 6 oktober. Bilden till vänster år 2005 och bilden till höger i dag år 2007. Vi kan konstatera att hösten har kommit något längre i år.

Vårt badrum är “nästan” färdigrenoverat. Vi väntar på Elektrikern som skall sätta in element och belysning. Återkommer med bild när allt är klart.

Förra fredagen åkte Ulla-Britt och jag till Anna & Thomas i Göteborg. På lördagen var jag med på Bokmässan. Thomas som är van vid Göteborgstrafiken skjutsade ända fram till Mässhallen. På söndagen blev vi bjudna till Thomas föräldrar i Lindome. Helt underbara människor!! Tack för att Ni finns! Måndag och tisdag levde vi i lyx på Mössebergs kurort med god mat och behandlingar i magnifik miljö. Grundplåten till denna lyxiga tillvaro var kyrkokörens avskedsgåva till mig när jag slutade.

På lördagen får jag veta att en del av våra kära vänner har det svårt med sjukdom och prövning av olika slag. En del visste vi förut. Kom ihåg om ni läser bloggen att vi tänker på Er och ber till Gud att han skall ge Er kraft att orka igenom. GUD SVIKER OSS ALDRIG! Det kan kännas så, men det är aldrig så. HAN BÄR OSS ÖVER DJUPEN!